thetwin

Kvällen igår blev som gissat intressant. Först strulade saker och ting eller ja personer som gjorde att vi knatade omkring i gamla stan utan att komma nån vart. Sen lösgjorde vi oss från problemen och begav oss till det tilltänkta stället för kvällen.
Väl där blev kvällen riktigt toppen. Musiken va underbar. Så många härliga låtar man glömt men som vi nu med glädje dansade oss genomsvettiga till. En viss S hade fått i sig lite väl mycket under kvällen och gjorde mig till sitt byte vilket jag vänligt men bestämt försökte avstyra. Man han är onekligen en kille som bjuder på sig själv haha. Tyvärr blev det inte en så rolig kväll för alla. Vid hemgång hittade jag en förkrossad och gråtande A utanför som tills den här kvällen varit min brors flickvän. Kunde slutat bättre om man säger så. Trotts att jag aldrig riktigt fattat tycke för henne kunde jag inte annat än slå mig ner och försöka trösta henne. Jag satt ju själv i den sitsen för inte så längesen och vet hur fruktansvärt ont det gör. Och att dessutom vara helt ensam och utlämnad gör att man verkligen behöver någon. Så efter att försökt trösta det otröstliga placerade ja henne i en taxi och hoppades att det skulle ordna sig.
I sånna här situationer undrar man verkligen om allt det här med kärlek och förhållande är värt det. Ja menar se på mig själv va jag håller på med. Kanske är det jag som sitter där snart helt otröstlig. Kan man resa sig hur många gånger som helst? Och det finns inget som kan lindra smärtan när man sitter där helt tom och förkrossad. Inte meningen att låta helt uppgiven och negativ men ibland kan ja inte låta bli att ifrågasätta vad man egentligen utsätter sig för här i livet. Varför och framförallt. Till vilket pris.?

Ja stod aldrig över. Vi träffades som planerat och jag blev kvar tills sent på kvällen. Trotts att det hände en hel del och att ja försökte få ur honom saker och ting är ja näst intill lika ovetande som förut. Stackars H fick ta emot ett desperat samtal från mig efteråt då jag behövde få ur mig saker och ting. Men missförstå mig inte. Det va underbart att tillbringa en hel dag med honom och det faktum att han nu inte håller tillbaka på det fysiska sakerna iallafall är ju en klar förbättring. Men det får det hela att på nått sätt bli ännu värre. Ju mer han ger desto mer vill ja ju ha. Hade verkligen bestämt mig innan vi sågs för att det skulle va nog nu. Jag skulle inte låta det fortsätta så här. Men så fort ja träffar honom trillar ja ditt igen. Varje gång är det likadant. Jag kan helt enkelt inte låta bli honom. Det hela börjar gå över står och jag hatar att inte ha kontrollen.

Men men. Ska försöka lägga det här åt sidan för kvällen åtminstone. Ska ut med en hel del männsikor och ett trevligt inslag är att min bror och hans trevliga vän S ingår bland dom. Planen är 90-tals kväll på Riddarkällaren. Kan bli en intressant omväxling. Tråkigt nog kommer inte O eller M med men vi får se till att ta igen det. Nu ska jag äta och fixa mig för att sedan ta bussen hem till I för förkrök.

Hade tänkt mig en lugn kväll igår hemma hos föräldrarna. Liggandes i soffan i mjukisbyxor och dricka te. Men den planen varade inte så länge då min bror fick för sig att vi skulle ut och ta en öl. Men varför inte? Så det va bara att hoppa i lite mer respektabla kläder och bege sig ut. Vi mötte upp hans kompis S på tåget och styrde kosan mot Bauers. Mycket trevligt ställe på götgatan som jag  för övrigt kan rekomendera för den som bara vill hänga. Prataede en hel del med S som visade sig vara en en riktigt trevlig kille. Blev en hel del intressanta och djupa diskussioner under kvällens gång. Ser fram emot fler sådanna. Efter att ha drukit upp det beställda på Bauers fortsatte vi till Snaps. Även det visadde sig vara ett riktigt trevligt ställe och vi blev kvar där tills min käre brors ögonlock vägrade hålla sig uppe längre och vi tyckte det va dags att avsluta kvällen.

Det otåliga barnet i mig kunde inte vänta längre så igår frågade jag A om han ville ses nått den här veckan. Vi pratade löst om att ses idag men eftersom han höll på och jobba bad ja honom ringa när han slutade så kunde vi prata då. Men va händer? Jo klockan blir tolv och killen har fortfarande inte ringt. Jag skickade iväg ett litet "så?" för att kolla varför han inte ringer. Då ringer han upp och förklarar att han sov. Ja just det han hade gått och lagt sig och hade inte en tanke på att ringa. Är det bara jag eller är det ett rätt dåligt tecken? Bestämde iallafall att vi skulle ses idag. Men ja vet inte kanske lika bra att stå över.

Började dagen med ett powerwalk pass på gymmet och det va skönt att komma igång med det igen. Men därefter har dagen mest segat sig fram. Blev ju ingen arbetsintervjuv idag då han fick förhinder och därmed flyttade vårt möte tills imorgon. Så jag har fördrivit dagen genom att storstäda och tvätta vilket iofs var väldigt nödvändigt då dammråttorna hade hopat sig under min frånvaro och en hel hög med kläder trängdes i min tvättlåda. Som sagt nödvändigt men inte direkt roande. Sedan har ju tankarna snurrat en hel del också. Som vanligt. Har ännu inte pratat med A om vad som hände i helgen och min oro att han ska dra sig tillbaka igen ökar allt mer. Känner mig som ett otåligt barn och jag avskyr det men kan inte göra nått åt det. Känns som jag pratar om det här hela tiden också. Ältar fram och tillbaka. Vet att ja inte borde men det är så svårt att inte göra det när man tänker på honom och oss nästan hela tiden. Är väldigt tacksam mot mina vänner som orkar lyssna på mig och fortsätter att ge mig goda råd fast de borde tröttnat vid det här laget. Det betyder väldigt mycket för mig ska ni veta!

Så avslutades sommaren på bästa tänkbara sätt med en kräftskiva på landet med en hel hög härliga människor. Tur med vädret hade vi och de flesta var på sitt bästa fest humör. Måste nog säga att det här va den roligaste tillställnigen vi haft där ute under åren. Som vanligt blev gick det lite "hett" till mellan vissa personer. Några mer otippade än andra. I stod nog för den mest otippade hehe. Själv fick jag och A en hel del sagt och även gjort mellan oss... Kommer aldrig se på vår sjöbod på samma sätt igen haha. Men samtidigt vet jag inte så myclket mer om vad som händer mellan oss. Det blev som vanligt jag som stod för utlämnandet av mitt hjärta även om han gjorde viss hintar men mest genom handling. Kändes rätt bra när vi åkte därifrån men när jag vaknade upp idag upplevde jag ett slags tomrum och en oro. Tänk om han nu går tillbaka till att bli som förut med minimal kontakt? Att väntan inte är över på långa vägar? Efter allt som hände i helgen mellan oss är situationen än mer outhärdlig nu. Jag vill ha honom ännu mer nu när ja vet vad vi kan få tillsammans igen. Känns också så svårt när mycket av andledningen till hans tvekan har att göra med den person som jag var förut och det som hände då och det kan jag aldrig göra ogjort. Så frågan är om den jag är nu och de känslor jag har kan väga upp och få honom att våga tror på oss igen?

Jaha ännu ett möte som inte ledde nån vart. Trodde verkligen att det skulle hända nått den här gången. Det liksom kändes i luften. Men nej inte det. Han var lika sluten som vanligt och pratade på om allt möjligt annat utom oss. Behövde verkligen få höra nått positivt från honom idag. Kändes som alla luft bara gick ur mig när vi skildes åt. Hur länge ska det vara så här? Jag vet att det här kanske är hans sätt att visa att han vill börja umgås. Det var ju trotts allt han som föreslog att vi skulle ses. Men ändå.... Skulle kännas så mycket bättre om han kunde säga nått. Vad som hellst. Just nu är allt bättre än hans ständiga tystnad.

Blev dock lite gladare när de ringde idag från en matbutik ute hos mig och erbjöd mig jobb i höst. Längtar verligen efter att få jobba igen och att få tjäna pengar. Är lite stressande att gå arbetslös när man har en lägenhet som ska betalas. Men nu verkar den delen av mitt liv ordna upp sig fint ialla fall. Bara att vänta på att den andra delen ska göra det också förhoppningsvis...

Lyckad kväll igår. L och jag hade mycket roligt hemma hos mig och I och C gjorde oss sällskap på stället vilket gjorde det hela ännu trevligare. En stund efter att vi entrat dansgolvet dök han upp. Han var lika charmig till sättet som förra gången men dock mycket mer klängig. Dessutom hade killen bytt ut sin klart godkända klädstil från förra helgen till hip- hop kläder. Asså han gled runt i nån obegripligt mönstrad långärmad tröja, bling- bling runt halsen och en fiskehatt. Behöver jag säga mer? Under kvällens gång lät han mig veta genom hans kompis att han vill stanna här i sverige för min skull och att han vill träffa mig snart igen för han tycker så mycket om mig. Creepy... Borde kanske försöka avsluta det här lite smidigt nu innan jag finner mig själv gift och påväg till hans hemland för att träffa släkten.Men å andra sidan kan det ju vara bra med en back up ifall en viss A inte säger det ja hoppas han ska imorgon.... Fast att utnyttja folk är ju inte direkt så snällt.... Jag väntar helt enkelt in morgondagen och tar ett beslut därefter istället. Det blir bra.

I dag var jag med min pappa och hälsade på min farmor och farfar. Var längesen ja träffade dom och det har jag dåligt samvete för. Men det är så komplicerat i den delen av vår släkt just nu att det helt enkelt inte blir av att vi ses. Hoppas att saker kommer lösa sig så att vi kan har våran treditionsenliga engelska julmiddag i år också. Utan hatiska blickar eller tomma stolar....

Nog med tråkigheter. Ikväll är det dags för utgång. Var ett tag sen jag var ute två helger i rad. Jag har faktiskt saknat utelivet på senaste tiden. Först kommer L hit för en stunds vindrickande och tjej- snack innan vi drar vidare ut för att möta upp några killkompisar till henne och kanske även I med vänner. Hoppas det för I har varit borta på tok för länge så nu vill jag verkligen få träffa henne. Sen verkar det som en viss person från förra helgen kommer dyka upp också.  Fick ett samtal igår som får mig att tror att H och mina skämt om att han kommer vilja gifta sig med mig efter att vi setts en gång till verkar desto mer allvarliga nu. Hjälp. Men men kvällen kommer bli underbar vad som än händer och på måndag får jag träffa mitt hjärtas älskade (gud vad sliskig man kan vara). Men är man kär så är man!

Träffade en av mina äldsta vänner K över en fika i dag. Var länge sedan vi sågs. Jag insåg inte hur mycket jag faktiskt hade saknat henne försen vi satt där ansikte mot ansikte och skulle fylla i luckorna av allt vi missat i varandras liv den senaste tiden. Det hinner hända mycket när man inte ses och knappt rings och det känns så sorligt att man missar så mycket i en närstående persons liv. Tyvärr har vi glidigt ifrån varandra de senaste åren trotts att vi tycker om varndra så mycket men samtidigt är vi väldigt olika som personer. Vi vet båda också att mycket beror på hennes sätt att prioritera och hennes förmåga att stänga folk ute för att gå upp i sig själv emellanåt. Och varje gång vi pratar om det lovar hon att det ska bli bättre. Att hon ska anstränga sig lite mer. Men varje gång blir det ändå ingen förändring utan hon glider tillbaka i samma gammla mönster. Jag antar att jag står ut därför att vi känt varandra så länge och vart med om så mycket tillsammans. Riktigt bra vänner är svårt att hitta och när man väl gör det håller man ju gärna hårt i dom. För dom är ju en stor del av det som gör livet värt att leva.


 

Idag lyckades jag i allla fall ta mig ut ur lägenheten efter att ha suttit instängd i två dagar med foten i högläge. Min käre bror lindade den riktigt hårt och sen gav jag mig ut på stan med H. Blev ett par svarta chinos inhandlade tillslut. Mycket nöjd!

Den kåta fisken har fortsatt att höra av sig. Han börjar dock bli lite för på. Att få tre sms på en dag där det står "tycker om dig" känns lite väl... Man kan inte anklaga honom för att spela svår i alla fall haha.
A har också  verkligen börjat ta sig i kragen nu hör och häpna. Alldeles självmant föreslog han att vi ska ses och ta en fika hemma hos honom på måndag. Han har också börjat skicka sms lite titt som tätt. Kan inte låta bli att undra om han kanske har bestämt sig nu hur han vill göra med oss. Jag hoppas och det känns som jag har all andledning till positiva förväntningar inför måndagen. Varför skulle han hålla på och sms om han inte ville nått? Det vore ju bara taskigt att uppmuntra mig i så fall... Men feg som man är vågar man ju samtidigt inte heller hoppas allt för mycket eftersom risken alltid finns för att bli besviken.Speciellt som han inte direkt har varit så enkel att ha och göra med under allt det här med oss. Tror nog att jag ska lyssna på H:s goda råd att inte ha några färväntningar alls. Blir bäst så.

Kvällen igår tillbringade H och jag (efter en stunds ambivalens) på det underbara Mosebacke. Var minst lika trevligt som förra gången. Vi blev efter en stund intresset för två killar var av den ena påminde H allt för väl om en av hennes "vänner" från kreta och den andre påminde mig om min allt för efterhängsne servitör. Tillslut kunde jag bara se honom framför mig speciellt som den här killen bara pratade engelska eftersom han var argentinare. Han fortsatte dyka upp lite titt som tätt under kvällen. Likväl som föregångaren. Men när vi väl begav oss ut på dansgolvet såg vi inte mer av honom eller hans vän. Puh... Under kvällen hade en annan kille spanat in mig en del. Han vågade sig även fram för att tala om hur vacker jag va. Alltid trevligt med smicker. Men eftersom han, jag citerar här H "såg ut som en kåt fisk" var jag lite skeptisk till en början. Men när jag tillslut gick med på en dans visade sig den kåta fisken vara riktigt charmig. Speciellt när han log. Det slutade med att vi lämnade stället med honom och hans två kompisar. Var av den ena H mer eller mindre blev involverad med. Planen var att avsluta kvällen på Greken vid medis. Men efter några glas vin (det sista kunde jag helt klart varit utan) glömde jag bort att det inte är en så bra idé att hoppa från en lite högre höjd i högklackat. Vilket resulterade i en illa stukad fot. Men som tur var hade jag ju min fortarande den nu charmerande kåta fisken vid min sida som förvandlades till min räddare i nöden och bar mig över torget och in i en taxi för att jag skulle kunna ta mig hem. Han såg dock till att han fick mitt nummer så att han kunde höra av sig i dag för att se hur det va med min fot. Och tänka sig det kom faktiskt ett sms eller två idag. Verkar som min räddare vill få en ny chans att ta hand om mig när min fot är bättre igen. Vi får väl se vad som händer. Men plötsligt har även en viss A börjat sms en del. Som sagt får så vad slutet på den här sommaren har o åtanke för mig.

Ikväll ska jag ut och göra stan osäker med min vän H. Vädret är som vanligt inte på vår sida. Men den här gången ska det minsan inte få stoppa oss. Måste få komma ut och umgås med lite folk. Känns som jag isolerat mig en hel del på sistone. Gömt undan mig själv antingen på landet eller hemma hos mina föräldrar. Både medvetet och omedvetet tror ja. Varför? Svaret får jag be att få återkomma om. Men som sagt ikväll blir det ändring. På med dom högklackade och sen ut i den regniga stockholmsnatten är det som gäller!

Var inne på O:s blogg och såg filmen som hon fått skickat till sig från studenten och lite annat. Har inte tänkt tillbaka så mycket på den tiden på sistone. Men det var helt klart de tre bästa åren i mitt liv av många anledningar. Fick gåshud när jag såg på filmen och alla minnen kom tillbaka och sköljde över mig igen. Tänk att det har gått ett helt år. Även om man kanske inte var den bästa av vänner med alla saknar man ändå den gemenskap vi hade emellanåt och alla galna påhitt som vår klass ägnade sig åt. ibland önskar man att man kunde vrida klockan tillbaka så att man fick uppleva allt det där en gång till. Men som tur är fick jag ändå med mig det bästa därifrån och dom finns fortfarande kvar i mitt liv och det hoppas jag att dom kommer att förbli! 

Jag inleder detta inlägg med att dementera uppgifterna i mitt förra inlägg. Det blev inget av det nämda. Min bror va alldeles för trött för att ork ta sig ut efter jobbet och eftersom alla vädergudar bestämde sig för att jävlas var det inte heller så lockande att ge sig ut i sommarklänning och högklackat. Och såklart kunde inte A följa med eftersom han hade planer på annat håll. Så där rök den kvällen. Börjar ana ett visst mönster här. Men det kan ju självklart vara en tillfällighet att han de senaste gångerna tackat nej till mina förfrågningar. Men det är nog bara jag som överanalyserar. Som vanligt. Men min nya taktik att inte höra av mig mer nu utan lämna det till honom har börjat ge lite resultat i alla fall. Han skickade sitt första spontansms häromdan sen allt det här började och frågade hur det va med mig och så. Killen gör sig sannerligen ingen bråska. Med tanke på den tid det har tagit honom att börja skicka sms kan man ju undra hur länge man får vänta på resten. Om det nu är så det hela kommer sluta vill säga. Men vem vet kanske kommer jag plötsligt begåvas med en ängels tålamod?

 

Ikväll ska H och jag ut med min bror och hans kompisar. Han har även sagt att han ska bjuda med A för min skull. Han är för söt min bror. Vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig inför ikväll. Igår smsade A min bror och avslutade med en hälsning till mig men det känns ju inte direkt som nån stor grej. Men ser fram emot kvällen för det va ju ett tag sen vi gick ut. och en del av mig ser ju också framemot vad som skulle kunna hända. Men jag har börjat lära mig nu att man aldrig riktigt vet vad man har A så jag får helt enkelt ta det som det kommer ock hoppas på det bästa!