thetwin

Så avslutades sommaren på bästa tänkbara sätt med en kräftskiva på landet med en hel hög härliga människor. Tur med vädret hade vi och de flesta var på sitt bästa fest humör. Måste nog säga att det här va den roligaste tillställnigen vi haft där ute under åren. Som vanligt blev gick det lite "hett" till mellan vissa personer. Några mer otippade än andra. I stod nog för den mest otippade hehe. Själv fick jag och A en hel del sagt och även gjort mellan oss... Kommer aldrig se på vår sjöbod på samma sätt igen haha. Men samtidigt vet jag inte så myclket mer om vad som händer mellan oss. Det blev som vanligt jag som stod för utlämnandet av mitt hjärta även om han gjorde viss hintar men mest genom handling. Kändes rätt bra när vi åkte därifrån men när jag vaknade upp idag upplevde jag ett slags tomrum och en oro. Tänk om han nu går tillbaka till att bli som förut med minimal kontakt? Att väntan inte är över på långa vägar? Efter allt som hände i helgen mellan oss är situationen än mer outhärdlig nu. Jag vill ha honom ännu mer nu när ja vet vad vi kan få tillsammans igen. Känns också så svårt när mycket av andledningen till hans tvekan har att göra med den person som jag var förut och det som hände då och det kan jag aldrig göra ogjort. Så frågan är om den jag är nu och de känslor jag har kan väga upp och få honom att våga tror på oss igen?