thetwin

Träffade en av mina äldsta vänner K över en fika i dag. Var länge sedan vi sågs. Jag insåg inte hur mycket jag faktiskt hade saknat henne försen vi satt där ansikte mot ansikte och skulle fylla i luckorna av allt vi missat i varandras liv den senaste tiden. Det hinner hända mycket när man inte ses och knappt rings och det känns så sorligt att man missar så mycket i en närstående persons liv. Tyvärr har vi glidigt ifrån varandra de senaste åren trotts att vi tycker om varndra så mycket men samtidigt är vi väldigt olika som personer. Vi vet båda också att mycket beror på hennes sätt att prioritera och hennes förmåga att stänga folk ute för att gå upp i sig själv emellanåt. Och varje gång vi pratar om det lovar hon att det ska bli bättre. Att hon ska anstränga sig lite mer. Men varje gång blir det ändå ingen förändring utan hon glider tillbaka i samma gammla mönster. Jag antar att jag står ut därför att vi känt varandra så länge och vart med om så mycket tillsammans. Riktigt bra vänner är svårt att hitta och när man väl gör det håller man ju gärna hårt i dom. För dom är ju en stor del av det som gör livet värt att leva.