thetwin

Hur gick det då? Jo han hämtade mig och vi åkte ut till ett jättefint ställe och tog en promenad. Like back in the old days. Vi pratde på om allt möjligt utom oss. Efter att ha föreslagit en vilopause på en bänk kände jag att det va upp till mig att ta upp det. Så jag lättade mitt hjärta och han svarade mer eller mindre och vi pratade men han gled hela tiden in på annat runtomkring. Så tillslut blev det inte så mycket mer sagt om det hela och vi begav oss tillbaka till bilen. Hem till honom och driack te (ännu mer back in the old days) och prata, prata, prata. Men om allt annat utom det viktiga. Sedan bar det av hem till föräldrarna för att umgås med bror min och där i hans sällskap fastnade A och vi sa inte så mycket mer till varandra. Kände att jag behövde tänka så jag sa att jag skulle ta en promenad. Jag hann få ett "Hej då" ropat efter mig innan jag gick ut genom dörren. Så där har ni det. Inget blev egentligen sagt. Inget steg har tagits i någon som helst riktning. Jag är mer förvirrad och frustrerad än någonsin. Ibland undrar man varför man gång på gång utsätter sig själv för sånt här? Men som man säger vad gör man inte för kärleken.

(Ledsen I och H att jag inte har ringt men ja orkar inte ta det här just nu. Ge mig några glas vin på lördag så ska ni få höra)