thetwin

Nyss hemkommen från en lång fika med tjejerna. Fösta gången på en månad som vi ses allihopa igen. Märkte att jag verkligen hade saknat att sitta så där samlade och prata om allt som hänt person för person som vi brukar. Tyvärr vad det inte bara roliga saker att prata om. Vissa av oss hade  trevliga nyheter att komma med medans andra av oss hade sorliga saker på hjärtat. Men H du vet att vi finns här för dig allihopa och att du aldrig behöver känna dig ensam. Vill du att jag ska komma och sova hos dig så gör ja det. Allt för dig vet du, bara du mår bra. Du vet att det råder lite delade meningar om en viss A i ditt liv men oavsett vad du beslutar så har du mig bakom dig glöm inte det.

Ibland undrar man varför det ska behöva va så här i våra liv. Ena stunden har man massa underbara saker att berätta om en person, man är så lycklig, han är så gullig, rosa moln och allt det där. Medans man i andra stunden dyker upp rödgråten och med krossat hjärtat då denna underbara person visade en annan sida och inte va riktigt så där gullig längre. "Love is a losing game" sjöng någon. Ibland undrar ja om det inte i slutet ändå är så. Hur man än vänder på det.  Eller kan kärlek verkligen vara för evigt och vara så där underbar, äkta och fin? FInns det verkligen någon sanning i "och så levde dom lyckliga i alla sina dagar"? Ja vill verkligen tro att svaret på dessa två frågor är ja. Men ibland är det så svårt att hålla fast vid den tron...